Både klart och trevande i ärkebiskopens bok om fredsteologi
Judith Fagrell läser Martin Modéus bok och finner god hjälp för församlingar som vill fördjupa sin kunskap om den andliga vården i ofredens tid.
Judith Fagrell läser Martin Modéus bok och finner god hjälp för församlingar som vill fördjupa sin kunskap om den andliga vården i ofredens tid.
Om vi hankar oss fram i vår tro och är håglösa kan vi frimodigt be honom: Kom, Jesus! skriver Anna Sophia Bonde inför Kristi förklarings dag.
"Störst av allt är kärleken" behövs mer än någonsin, skriver Beatrice Lönnqvist, kyrkoherde i Högalids församling, i sin krönika.
Kristoffer Morén om hur poddprojektet Trosbekännelsen har påverkat hans syn på tron och trosbekännelsen.
47 år efter Ludvig Jönssons Postilla för sökare kommer en ny postilla, mindre i omfång men i samma ärende, skriver Barbro Matzols.
Vi har ett uppdrag att göra världen levande igen. Att få grenarna på själens träd att knoppas och slå ut i blom, skriver Ludvig Lindelöf inför apostladagen.
Judith Fagrells avslutande pastoralteologiska reflektion inspirerar till reflektion kring hur välsignelsen används i dag, skriver Gunnar Sjöberg.
Johannes döparens dag borde vara en söndag att fira alla barn och ge ord åt visioner om soluppgångar, skriver Sven-Erik Fjellström.
Henrik Grape läser Evigheten och jorden. Resonemangen är välkomna. Det är behövligt att väckelsekristna finns med i klimaträttvisearbetet, tycker han.
Kyrkoherde Beatrice Lönnqvist läser Erik Helmersons roman Lågan i grottan och ställer sig frågan: Vad kan jag utstå för min tros skull?
Just nu är rösterna så många. Och tvärsäkra. Gud, hjälp oss att urskilja din röst, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse.
Att rusta kyrkan och samhället för fred. Att alltid ha freden som kompassriktning. Det är ärkebiskop Martin Modéus budskap i boken Fredsteologi i krigets skugga.
Lärjungarna blev inte nya människor över en natt. Men de blev medvetna om att de var burna av något som gav dem mod och hopp, skriver Ida Andrae i sin betraktelse.
Maria Küchen läser en bok om kronisk smärta och tro och finner en inspiration till att se medmänniskan.
Förra gången Karin Öhagen var konfirmandpräst var för tolv år sedan. I påskas var det dags för konfirmationsläger igen. Vissa saker är sig lika. Annat är helt förändrat, skriver hon.
På Fjellstedtska vantrivdes författaren Göran Tunström med de blivande prästernas självgodhet. Men oavsett hur många religiösa hycklare vi möter på vägen, blir vi inte fria frågan om Gud, skriver Sören Dalevi.
Svenska professorn, astrokemisten och katoliken Karin Öberg ber regelbundet för sina doktorander på Harvard university.
Det behövs pingst i världen. Glad pingst! hälsar biskop Mikael Mogren i sin krönika.
Teologi och nutidsfrågor i centrum för Teo i tiden som presenterat sitt program.
Så fort vi rör oss i Andens riktning för att försöka förstå oss på och kanske säga något skarpt om Gud, förtunnas orden, skriver Mika Wallander i sin betraktelse.
Endast den kyrka som vårdar det interna kristna samförståndet är rustad för interreligiösa vänskaper som håller. Det skriver Jan Eckerdal i sin krönika.
Debatten om man kan vara folkkyrka i minoritet var oväntad, skriver Jonas Eek i en essä. Men den är ändå välkommen.
Någon säger ”mänskliga rättigheter” som om det vore 1990, men det är 2026. Vi ligger tusen mil efter och orden faller hårt och stumt till marken, skriver Petra Carlsson i sin betraktelse.
Läs boken Kvinna och biskop. De 12 första i Svenska kyrkan lite nu och då, en biskop i taget och upptäck spännvidden och mångfalden, skriver recensenten.
Gunnar Sjöberg läser Göran Larssons sista bok, Mina blå timmar.
Inför bönsöndagen förmedlar Erik Bergman Jesu råd om bön och minns också handlingen i en kär bok.
Biskop Susanne Rappmann läser Linus Forsbergs bok Kyrkan - en ledsagare till Gud och slås av hur hur lite som hänt på området funktionsnedsättning, teologi och kyrka.
Kerstin Oderhem skriver i sin betraktelse inför femte söndagen i påsktiden att vi inte behöver åstadkomma glädjen – vi får bo i den.
Ludvig Lindelöf har kommit på vad det är som gör att Donald Trump inte kan efterlikna Jesus.
Yair Lipshitz ska bygga upp judiska studier vid universitetet och stärka religionsforskningen i Uppsala och Sverige.
Anna Sophia Bonde skriver på temat den gode herden inför tredje söndagen i påsktiden.
Kan man hitta existentiell upprättelse i fall där man varken fått det juridiskt eller mellanmänskligt? Ja, menar Fosie församling som utformat en egen Upprättelsemässa.
Debatten om samkönade vigslar visar på en tvetydighet - ett resultat av beslutet 2009. Det skriver teologerna Petra Carlsson Redell och Johanna Gustafsson Lundberg, som anser att Svenska kyrkans hållning borde bli mer konsekvent.
Att leva gör ont och är ljuvligt. Vi får hjälpas åt att finna orden för den absurda kontrasten mellan vardagens småsaker och svindeln, skriver Camilla Lif inför påskdagen.
Tyngdpunkten för teologistudenter har förskjutits från akademisk teologi till lokal och erfarenhetsbaserad kunskap. Vill vi ha det så? frågar sig Karin Rubenson och landar i att den perfekta prästutbildningen tycks förbli en utopi.
Jan Eckerdal skriver om kyrie eleison, kyrkans djupaste enhet i ett enda rop. Ropet om förbarmande är inte resignation. Det är kyrkans sätt att vägra ljuga om världen.
I vår nattvardsliturgi stämmer vi in i folkets jubelrop: Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Då är tidsbarriären bruten, skriver Erik Bergman i sin betraktelse inför palmsöndagen.
Eros och Agape av Anders Nygren har getts ut på nytt - en av få böcker av svenska teologer med internationellt genomslag. Joseph Sverker anser att boken behövs i självhjälpens tidsålder.
Judith Fagrell läser skriften För ett levande församlingsliv. Hon uppmanar: ”Läs boken. Delta i det offentliga samtalet. Läs, skriv och debattera.”
Maria har en undanskymd plats i evangelierna. Kan det vara för att hon inte såg livet som en tävling och tro som en prestation? Gunnar Sjöberg reflekterar inför söndagen.
Charlotte Frycklund är en mästarinna i konsten att gå in i en bibelgestalt och ge nya perspektiv på liknelsen, oss själva och vår kristna livstolkning. Det tycker Gunilla Renöfält som läst Maria från Magdala.
Mindre än 50 procent av Sveriges befolkning kommer i år att vara medlemmar i Svenska kyrkan. Utgångspunkten ”Nu är vi en minoritetskyrka!” innebär flera risker, skriver tidigare ärkebiskopen Antje Jackelén.
Evigt liv börjar inte först efter döden. Det är ett liv i förbindelse med Gud redan här och nu, skriver Ida Andrae i sin text inför midfastosöndagen.
Beatrice Lönnqvist ser en trend och undrar vad som är grejen. Kan längtan handla om att samla kraft och göra något för någon annan?
Sören Dalevi skriver i sin betraktelse inför söndagen att dumheten gör ondskan möjlig.
Gunnar Sjöberg läser Bråddjup och bärkraft, en bok som famlar efter riktning och form. Men läsningen mynnar ut i en önskan: Ge oss ett biskoparnas brev om kristen tro.
Vi måste prata om synden. Det menar prästen Jenny Karlsson, som i sin avhandling använder feminismen som både resurs och motpart.
Gåvor vi ger till varandra skapar en gåvans ekonomi som vi inte kan köpa oss fria ifrån, skriver Petra Carlsson i sin betraktelse inför andra söndagen i fastan.
Fanny Willman läser Hans-Erik Nordins bok om våldet och hämnden i Psaltaren och önskar att den inte varit så akademisk.
Anna Sophia Bonde är kritisk mot predikningar skrivna med hjälp av AI. Om vi menar allvar med våra prästlöften så är Han värd att vi söker Honom, med hela vårt hjärta och hela vår själ – utan att ta genvägen via AI, anser hon.