Ett samhälle och en kristenhet där människor inte längre kan skämmas är ett samhälle där människan har förlorat sin förmåga att påverkas av andra människors lidande. Så jag skäms, skriver Camilla Lif inför söndagen.
Det är min plikt att rösta, så det tänker jag göra. Men hur ska jag hålla balansen i den politiska åsiktsträngseln? frågar sig Camilla Lif.
Att leva gör ont och är ljuvligt. Vi får hjälpas åt att finna orden för den absurda kontrasten mellan vardagens småsaker och svindeln, skriver Camilla Lif inför påskdagen.
Camilla Lif behöver något annat i ryggmärgen än abstrakta idéer om objektiv försoningslära, skriver hon i sin betraktelse.
"Det är den här galenskapen som advent och jul handlar om. Att hoppas – hoppas på det goda, det ljusa, det vackra. Och att – när allt känns hopplöst – ändå hoppas", skriver Camilla Lif i sin julbetraktelse.