Bli inte förvånad om vi blir bönhörda
Om vi hankar oss fram i vår tro och är håglösa kan vi frimodigt be honom: Kom, Jesus! skriver Anna Sophia Bonde inför Kristi förklarings dag.
Om vi hankar oss fram i vår tro och är håglösa kan vi frimodigt be honom: Kom, Jesus! skriver Anna Sophia Bonde inför Kristi förklarings dag.
Vi har ett uppdrag att göra världen levande igen. Att få grenarna på själens träd att knoppas och slå ut i blom, skriver Ludvig Lindelöf inför apostladagen.
Johannes döparens dag borde vara en söndag att fira alla barn och ge ord åt visioner om soluppgångar, skriver Sven-Erik Fjellström.
Just nu är rösterna så många. Och tvärsäkra. Gud, hjälp oss att urskilja din röst, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse.
Lärjungarna blev inte nya människor över en natt. Men de blev medvetna om att de var burna av något som gav dem mod och hopp, skriver Ida Andrae i sin betraktelse.
Så fort vi rör oss i Andens riktning för att försöka förstå oss på och kanske säga något skarpt om Gud, förtunnas orden, skriver Mika Wallander i sin betraktelse.
Någon säger ”mänskliga rättigheter” som om det vore 1990, men det är 2026. Vi ligger tusen mil efter och orden faller hårt och stumt till marken, skriver Petra Carlsson i sin betraktelse.
Inför bönsöndagen förmedlar Erik Bergman Jesu råd om bön och minns också handlingen i en kär bok.
Kerstin Oderhem skriver i sin betraktelse inför femte söndagen i påsktiden att vi inte behöver åstadkomma glädjen – vi får bo i den.
Ludvig Lindelöf har kommit på vad det är som gör att Donald Trump inte kan efterlikna Jesus.
Anna Sophia Bonde skriver på temat den gode herden inför tredje söndagen i påsktiden.
Att leva gör ont och är ljuvligt. Vi får hjälpas åt att finna orden för den absurda kontrasten mellan vardagens småsaker och svindeln, skriver Camilla Lif inför påskdagen.
I vår nattvardsliturgi stämmer vi in i folkets jubelrop: Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Då är tidsbarriären bruten, skriver Erik Bergman i sin betraktelse inför palmsöndagen.
Maria har en undanskymd plats i evangelierna. Kan det vara för att hon inte såg livet som en tävling och tro som en prestation? Gunnar Sjöberg reflekterar inför söndagen.
Evigt liv börjar inte först efter döden. Det är ett liv i förbindelse med Gud redan här och nu, skriver Ida Andrae i sin text inför midfastosöndagen.
Sören Dalevi skriver i sin betraktelse inför söndagen att dumheten gör ondskan möjlig.
Gåvor vi ger till varandra skapar en gåvans ekonomi som vi inte kan köpa oss fria ifrån, skriver Petra Carlsson i sin betraktelse inför andra söndagen i fastan.
Fastan handlar om träning i det som är svårt på riktigt – som sann ödmjukhet och generositet, skriver Mika Wallander inför kommande söndag.
Jesus kärlek i mötet med andra var en kärlek som alltid gick längre ner. Ludvig Lindelöf kopplar samman vår tid med historien och slås av hur man kan trampa snett i kärlek.
Erik Bergman skriver om Marias och Josefs möte med Symeon och Hanna i templet när Jesus bärs fram inför Herren. Gud uppfyllde med råge sitt löfte.
Det är septuagesima på söndag. Då inleds nedräkningen inför kyrkans största högtid. Kerstin Oderhem skriver om ett barndomsminne som får henne att tänka till.
Camilla Lif behöver något annat i ryggmärgen än abstrakta idéer om objektiv försoningslära, skriver hon i sin betraktelse.
Anna Sophia Bonde reflekterar Inför söndagen och prövar olika tänkbara rubriker utifrån vad Johannes berättar i evangeliet.
Ludvig Lindelöf skriver i sin betraktelse vad det handlar om: en längtan bort från trender, från yta och prestation.
I lågorna av de tända ljusen ryms vår längtan efter värme, tillit och samhörighet, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse inför juldagarna.
I sin betraktelse inför tredje söndagen i advent skriver Ida Andrae om livets mödosamma vägbyggen.
Sören Dalevi skriver om utkantens hemlighet inför andra söndagen i advent.
Erik Bergman debuterar som Inför söndagen-skribent. Här reflekterar han över Guds nyårslöften som står fast.
Som alltid vid den här tiden på året återkommer Anna Sophia Bonde till Lasse Lucidors ord.
Gunnar Sjöberg gillar tanken på kyrkan som solidaritetens sista utpost, en gemenskap som strävar efter att ge kallelsen konkreta uttryck.
Göran Larsson skriver i sin betraktelse om ett möte med en flicka med utsträckt hand i Peru.
Sven-Erik Fjellström lånar perspektiv från Zimbabwe i sin reflektion inför söndagen efter alla helgons dag.
Kerstin Oderhem, EFS missionsföreståndare, reflekterar över texterna den nittonde söndagen efter trefaldighet.
"Vi är nog många som gärna vill lyssna på Gud, men på våra villkor. Vi vill helst att tron ska gå hand i hand med det liv vi redan lever, att vägen mot Guds rike inte ska störa vår vardag alltför mycket", skriver prästen Ida Andrae.
"Jag söker nästan varje dag efter näringen som tacksamheten behöver förses med för att växa. Helst vill jag att den ska ta över helt", skriver Camilla Lif inför tacksägelsedagen.
"Hon hade ingenstans att gå med sin längtan och sin tro, det var därför hon kom till kyrkan. I kyrkan såg hon änglarna. De fanns runt altaret, predikstolen, väggmålningarna och i det stora lufthavet", skriver Mika Wallander i sin reflektion inför söndagen.
"En risk med välfärdssamhället är att vi är så vana vid att ha mycket att vi kommer att betrakta det myckna som vår rätt. Gud reduceras därmed till jultomte – resten klarar vi själva", skriver Anna Sophia Bonde.
"När vi slutar fråga vem som är störst, och börjar fråga vad den andre behöver, slutar prioritera vårt ego och vår status och börjar älska vår nästa som oss själva, då sprids Guds rike ibland oss", skriver Ida Andrae i sin reflektion inför söndagen.
Den farligaste tanken för medmänskligheten just nu är tanken på helhet. Vi ser den tanken överallt nu, skriver Ludvig Lindelöf.
"Jesus tror på det mänskliga, så varför ska vi dölja det och låtsas som att vi klarar oss själva och inte behöver någon annan? Vem söker vi att imponera på i vår strävan efter oberoende och att vara fri?", skriver Gunnar Sjöberg.
"Det sägs ibland, lite orättvist säkert, att politiker som inte lyckas i sitt parti kan gå in i kyrkopolitiken i stället. Men jag har aldrig hört någon hävda det omvända: att präster som misslyckas med sitt andliga uppdrag brukar gå över till att försöka påverka samhället. Förmodligen för att det inte är så det funkar", skriver Petra Carlsson.
"Kanske är nådegåvorna som muskler som måste tränas? Speciellt det fredslängtande hoppet", skriver Sven-Erik Fjellström.
"Det är så mänskligt. Vi glömmer ibland varför vi gör det vi gör. Vi kanske börjar något med god vilja – vill vara en närvarande vän, en engagerad kristen, leva miljömedvetet och klimatsmart. Men så smyger sig tröttheten in", skriver prästen Ida Andrae inför söndagen.
På apostladagen både minns vi och kallas in i ett följande som bär båda sidor av myntet. Sändningen gäller nämligen också oss. På samma frimodiga sätt som Petrus, får vi liksom se Messias och följa honom vart den vägen än bär, skriver Kerstin Oderhem.
Tänk vilken kraft, god som ond, som ligger i betraktarens öga. Gud ser aldrig med förakt, skriver Mika Wallander i sin betraktelse inför tredje söndagen efter trefaldighet.
"Jag är vet att Gud finns i naturen också, men jag vill hitta språket så att jag kan skriva ned naturen och ta med den hem", skriver Camilla Lif inför midsommardagen.
"Är det samma med Gud, bara tre olika former för samma innehåll? Varför finns då ens treenighetsläran? Det måste ju vara just skillnaden mellan de olika personerna som är själva grejen", skriver Ludvig Lindelöf inför söndagen.
I sin betraktelse inför pingstdagen skriver Anna Sophia Bonde: "Vi har alla ett ansvar att följa vårt samvete och öva upp en lyhördhet inför de ord som talas med andlig pondus."
"Bland er som läser finns någon som räds ett svårt samtal. Någon som sörjer, någon som har väldigt ont. Någon ska föda – och någon ska dö", skriver Rebecca Klitgaard inför söndagen.
Bön handlar om att sätta Guds vilja framför sin egen vilja, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse inför bönsöndagen.