Är det möjligt att välsigna en fotbollsplan?
Judith Fagrells avslutande pastoralteologiska reflektion inspirerar till reflektion kring hur välsignelsen används i dag, skriver Gunnar Sjöberg.
Judith Fagrells avslutande pastoralteologiska reflektion inspirerar till reflektion kring hur välsignelsen används i dag, skriver Gunnar Sjöberg.
Just nu är rösterna så många. Och tvärsäkra. Gud, hjälp oss att urskilja din röst, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse.
Gunnar Sjöberg läser Göran Larssons sista bok, Mina blå timmar.
Gunnar Sjöberg läser och blir berörd och undrar om nåden gäller även Judas.
Maria har en undanskymd plats i evangelierna. Kan det vara för att hon inte såg livet som en tävling och tro som en prestation? Gunnar Sjöberg reflekterar inför söndagen.
Gunnar Sjöberg läser Bråddjup och bärkraft, en bok som famlar efter riktning och form. Men läsningen mynnar ut i en önskan: Ge oss ett biskoparnas brev om kristen tro.
Att predika Guds gåtfullhet och ”bortom” behöver inte betyda förflackning av kristen tro – tvärtom, skriver Gunnar Sjöberg i sin krönika.
Som en lysande sammanfattning av doptalets mening, inte en sammanfattning av Svenska kyrkans dopsyn. Så ska boken Doptal läsas enligt recensenten.
I lågorna av de tända ljusen ryms vår längtan efter värme, tillit och samhörighet, skriver Gunnar Sjöberg i sin betraktelse inför juldagarna.
En präst ska förväntas stå för en Gud som finns. Men i ett långt och ärligt prästliv ryms situationer när det är svårt att både känna och sätta ord på det, skriver Gunnar Sjöberg och frågar sig: “Varför är vi i kyrkan så hånfulla mot varandra?”
Gunnar Sjöberg gillar tanken på kyrkan som solidaritetens sista utpost, en gemenskap som strävar efter att ge kallelsen konkreta uttryck.