Kyrkan måste parkera och lägga i handbromsen
En bil som bara gasar kommer förr eller senare att krascha.
En bil som bara gasar kommer förr eller senare att krascha.
De musikrelaterade motioner som i år ställts till kyrkomötet skulle på sikt lösas av sig själv om kulturen fick tydligare kontur inom samfundets egna väggar.
Nästa regering bör ge folkbildningen långsiktiga villkor och avstå från ytterligare nedskärningar.
Ingen av prästerna i min gamla församling kan tänka sig att viga samkönade par.
Replik. Hammar medger själv att kristna får tänka olika om skatt och sjukvård. Sedan flyttar hon just ”sina” sakfrågor över gränsen till bekännelsen. Det är inte luthersk tvåregementslära. Det är politisk predikan i kyrkans kläder.
Replik. Centerpartiets svartmålning av Liberalernas insatser i regeringen har ingenting med verkligheten att göra.
Det går att ha diskussioner och vidga sina perspektiv och tankemönster också i digitala kanaler.
Sänkningarna av biståndet och vansinnesutvisningarna av tonåringar som aldrig känt något annat hemland än Sverige är omänskliga.
Diakonernas berättelser borde vara en av valrörelsens viktigaste frågor.
Angeläget med ett teologiskt klargörande från Svenska kyrkans främsta företrädare.
Vi vill återgå till enprocentsmålet och till de grundläggande principerna om biståndets integritet.
Vädra frågan med förtroendevalda, församlingsbor, medarbetare, volontärer och föräldrar.
När en psykopat kommit in på arbetsplatsen finns bara två alternativ.
I vår evangeliska - lutherska kyrka är traditionen i ständig rörelse för att vara trogen vår identitet som kyrka.
Låt oss välja den svåra väg som handlar om att härbärgera smärtsamma motsättningar under försoningens förtecken.
Slutreplik. Ett viktigt steg är att sluta med stora kalhyggesprojekt. Vi ska bruka skogen så att vi är goda förvaltare av Guds skapelse.
Självklart hjälper vi människor i nöd. Men kyrkan ska inte vara ett substitut för samhällets sociala skyddsnät.
Replik. I Svenska kyrkan bedriver vi skogsbruk med ett långsiktigt perspektiv.
Det har kommit många frågor efter mitt Facebookinlägg om status confessionis som uppmärksammades av Kyrkans Tidning med flera. Jag väljer därför att ge ett samlat svar här.
Kyrkan ska förkunna evangeliet, inte tala om för människor hur de ska rösta!
Jesus rättade sig inte efter vad majoriteten tyckte eller efter sin tids kulturella eller politiska klimat och elit. Han visade på något större.
I kyrkornas diakonala arbete möter vi ständigt människor som har marginaliserats på grund av dålig ekonomi. Men vissa problem kan inte lösas av civilsamhälle eller ideella krafter. De kräver politiska beslut.
Det politiska debattklimatet behöver kyrkoledare som bjuder in både moderater och socialdemokrater att sätta sig vid bordet och som kan ge nya perspektiv när liberaler och vänsterpartister debatterar.
Växjö stift bör och kan vara en god förebild i den gröna omställningen. Ett första viktigt steg är att sluta med stora kalhyggesprojekt.
Känslan när jag går ut från söndagsgudstjänsten är ofta att jag inte alls fått hjälp att stanna upp och möta Gud, utan snarare blivit mött av mer innehåll.
Misstaget att ha två äktenskapssyner måste få ett slut om Svenska kyrkan ska kunna bestå. Så låt oss kasta ut den nya äktenskapsordningen. Det är ju den som splittrar kyrkan.
En öppen och demokratisk folkkyrka måste kunna rymma bredd för samtal som gör ont ibland.
Det är bra att uppmärksamma den Augsburgska bekännelsens (CA) 500-årsjubileum, men arbetet bör inte reduceras till ett historiskt jubileum. Bekännelsen är enligt kyrkoordningen fortfarande en del av grunden för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.
S verkar tro att man genom ett kyrkomötesbeslut kan välja att avskaffa kyrkans egen bekännelse (och kanske också att tvinga biskoparna att sluta prästviga konservativa präster).
En påminnelse om att ibland läsa äldre predikningar och inte glömma svunna tiders visdom.
När jag läser om motionen om Svenska kyrkans syn på äktenskapet, och de bevekelsegrunder till och argument för den som redovisas, kommer jag att tänka på en passus i C.S Lewis Narnia-böcker.
Jag vill tillhöra en kyrka där två män eller två kvinnor självklart kan komma till altaret och säga ja till varandra. Där ingen behöver tvivla på sitt människovärde eller sin rätt att höra hemma. Men jag vill också tillhöra en kyrka som inte är rädd för teologisk olikhet.
Låt oss fortsätta leva i den demokratiska anda som kännetecknar Kristus och kyrkan.
Vem bör i sista hand ha bestämmanderätten över utformningen av begravningen? Vilket ansvar har kyrkan för medlemmar som hela sitt liv varit tillhöriga och inte skrivit något juridiskt dokument om sin begravningsceremoni.
Förtydliga i kyrkoordningen att medlem (som regel) begravs enligt kyrkans ordning.
Stockholmsbiskopen Andreas Holmberg, ärkebiskop Martin Modéus, kyrkohistorikern Joel Halldorf och många aktiva inom Svenska kyrkan står kvar där KG Hammar parkerade sig 1968.
Ja, faktum är att dokumentet är ett hån mot alla oss som håller fast vid majoritetspositionen i den världsvida kyrkan.
Replik. Vad är det som gör att vi i Svenska kyrkan nu förändrar nattvardens firande? frågar sig debattören med anledning av diskussionen om risken med att bryta oblaten ovanför kalken.
Centralisering och decentralisering bör samverka.
Detta handlar inte om huruvida Svenska kyrkan ska förrätta samkönade vigslar. Frågan är vad som får göras till villkor för kyrkans enhet.
Den gemensamma nämnaren är det osynliga motståndet.
Fördelarna är många med arbetsintegrerat lärande.
Täta lärarbyten, repressiv stämning och inställda eller lärarlösa lektioner på kyrkomusikerutbildningen.
Tyvärr finns en rädsla i många organisationer och samfund att förknippas med samverkanspartners ställningstaganden i andra frågor.
Kristendomen handlar ytterst inte om att försvara en nationell identitet. Den handlar om kärlek, nåd, förlåtelse och varje människas okränkbara värde.
Det är för mig oklart huruvida någon hävdar att det finns flera ordningar för vigsel.
Glutenallergiker känner sig oroliga för att delta i nattvarden.
Replik. Kyrkorna kan och bör höras tydligare, både lokalt och nationellt. Equmeniakyrkans partiledarutfrågningar är ett konkret uttryck för just detta.
Dagens ordning för begravningsverksamheten ska ses över. Utredningen har fått alldeles för kort tid för ett hållbart förslag.
Naturen ses som ett objekt, en maskin utan själ, ett skafferi för människans behov.